För ett liv i balans

Kraften i att acceptera

av

Att acceptera en känsla eller en situation är ett ämne som ofta återkommer inom exempelvis mindfulness (medveten närvaro) och KBT (kognitiv beteendeterapi). Vad betyder det egentligen, att fullt ut acceptera något?

Somliga förknippar det med ett tecken på svaghet. I själva verket är det raka motsatsen. Att acceptera ger oss kraft. Inte den kraft som har med ren viljestyrka att göra, utan den kraft som redan finns inom oss och som får möjlighet att träda fram när vi slutar att kämpa emot det som redan är.

En annan vanlig missuppfattning är att det är detsamma som att ge upp. Det stämmer inte heller. Att acceptera är att våga se sanningen i vitögat utan att fly eller fäkta. Det är att öppna ögonen och se verkligheten. Och då, när vi inte längre blundar för det som är, då står en värld av möjligheter plötsligt vid våra fötter.

När vi accepterar ett problem föds lösningar. När vi accepterar en tung känsla blir den lättare. När vi accepterar andra blir vi själva accepterade. När vi accepterar oss själva blir vi vackra.

Att acceptera i två steg

Att vägra acceptera skapar lidande. Vi kan uppleva smärta om vi blir sjuka och vi kan uppleva sorg om någon går bort. Det är fullt naturligt. Lidande däremot, det uppstår endast då vi inte tillåter oss att acceptera det som är.

Men det är en sak att acceptera att man missade bussen. Det är något helt annat att acceptera att någon har gått bort. Ofta kan det handla om skuldkänslor, som att vi har svårt att acceptera att det inte fanns något vi kunde göra.

Börja då med att acceptera att det är så du känner. Acceptera att du har svårt att acceptera. Det kan låta befängt, men det är ett oerhört kraftfullt sätt att ta itu med skuldkänslor och sorg.

När du känner att känslan av hjälplöshet släppt taget om dig, prova då att acceptera situationen fullt ut: någon som stod dig nära har gått bort och det fanns inget du kunde göra.

Med det kommer en känsla av frid. Sorgen kan fortfarande finnas kvar, men lidandet är borta. Det innebär att du sörjer från hjärtat istället för genom ett mentalt filter av ilska och frustration. Det är att acceptera fullt ut och det kan sammanfattas med ett enda ord: kärlek.

Jag låter den svenska artisten Tomas Andersson Wij avsluta denna text med följande kloka ord från den underbara låten Tommy och hans mamma:

Det jag inte kan förändra, det kan jag acceptera, och det jag kan acceptera, det är redan förändrat.