För ett liv i balans

Acceptera så in i helvete

av

I en gammal sufiberättelse befinner sig två vänner i öknen. Det är vinter och nattens kyla närmar sig. De hittar lite ved, men har ingen eld.

En av dem beger sig då till helvetet för att hämta eld, men kommer tillbaka tomhänt. Vännen frågar vad som hänt och får till svar:

”Det finns ingen eld i helvetet. Alla har med sin egen eld och sitt eget lidande från denna värld.”

Det är så det ofta är med oss människor, vi skapar våra egna små helveten.

Vi beklagar oss över saker i det yttre – personer som inte beter sig enligt vad vi anser vara vett och etikett, platser och situationer som inte lever upp till våra förväntningar – och så upplever vi ett helvete inombords.

Men om våra vore åsikter om det yttre vore absolut sanna, då borde alla dela den inställningen. Men så är det ju inte, eller hur? När vi i frustration vrålar ”Vilket helvete!”, så svarar någon annan frågande ”Vilket helvete?”

  • Om vi slutar värdera våra åsikter så högt…
  • Om vi slutar filtrera nuet genom det förflutna…
  • Om vi slutar projicera nuet in i framtiden…
  • Om vi slutar vara så själviska…
  • Om vi börjar acceptera…

…då släcker vi elden vi själva tänt i det vi kallar helvete.

Det kanske inte förvandlas till ett himmelrike, men vi slipper det onödiga lidande som dömande och icke-acceptans för med sig. Vi får en sann bild av det innevarande ögonblicket. Med den ståndpunkten öppnas dörren till intuition, kreativitet, äkta visdom och gynnsamt handlande.

Acceptera så in i helvete, så att säga, och upplev den verkliga verkligheten.