För ett liv i balans

Acceptera mera genom att acceptera mindre

av

Acceptans är verkligen som dunderhonung för välbefinnandet.

Vi ser på verkligheten utan att döma den. Därefter väljer vi hur vi lämpligast bör agera i situationen. Inget onödigt klagande eller ansträngde stress.

Toppen! Enkelt och logiskt … men det är inte så enkelt alla gånger, eller hur?

Vi kan ha läst allt som går om acceptans, men när det väl kommer till kritan, då känns verkligheten omöjlig att acceptera. Den känns större än vi kan hantera.

Och det stämmer, den ”verkligheten” är ohanterbar. Anledningen är att vi försöker acceptera mer än vad som behövs. Framtid har smugit sig in och vi försöker acceptera en historia istället för den verkliga verkligheten: Nuet.

Nuet kan vara utmanande, men det är sällan omöjligt att acceptera.

Verklig acceptans

Tänk dig att du befinner dig på semester och råkar bryta benet redan dag två. Läkaren förklarar att du kommer bli tvungen att gå med gips hela semestern.

Måste du då försöka acceptera det faktum att du kommer vara gipsad under hela ledigheten. Nej, det är en historia (även om den i slutändan visar sig vara sann).

Det enda du behöver acceptera är det innevarande ögonblicket

Du har kanske kommit hem från sjukhuset och sitter i soffan. Du har kanske ont. Så ser nuet ut – det är vad som behöver accepteras, varken mer eller mindre.

Ur det tillståndet av närvaro och icke-dömande kan sedan åtgärder vidtas om så önskas, som att eventuellt ta en värktablett i detta fall.

Inget gnäll och heller inga försök att tvinga fram argument för hur lyckligt lottad du trots allt är. Det behövs inte. Ett medvetet närvarande i nuet, och att acceptera det ögonblicket precis som det är, lockar fram det naturliga välbefinnandet inom dig.

När du befinner dig i en krävande livssituation, ha för vana att först skära bort allt som inte hör nuet till. Acceptera sedan det som finns kvar.

”Jag borde inte ha…” Dåtid = bort.

”Nu kommer jag inte…” Framtid = bort.

Kvar finns något hanterbart: Nuet. Acceptera det.