För ett liv i balans

Har du också ett apsinne?

av

Apsinne. Det får mig att tänka på den där scenen i Indiana Jones, när Harrison Ford blir serverad aphjärna. En av mina första bilar var en Ford. En påse bilar skulle faktiskt inte sitta helt fel nu. Undra förresten vad gamla lumparkompisen Ahlgren gör nu för tiden? Apropå lumpen…

Nej då, jag har inte gått och blivit galen. Det var bara ett exempel på hur våra hjärnor har en förmåga att hoppa från en tanke till en annan. Inom gamla kinesiska traditioner brukar man beskriva detta rastlösa och oförutsägbara tillstånd som ”monkey mind” (apsinne). En metafor för att beskriva hur våra hjärnor hoppar från tanke till tanke, likt en apa hoppar från gren till gren.

När man svart på vitt ser hur tankarna till synes okontrollerbart far runt i våra hjärnor, då kan man ställa sig frågan om vi verkligen är så mycket friskare än den ”dåre” vi ser sittandes på en parkbänk, mumlandes något osammanhängande för sig själv? Om vi återgav i tal, det som våra tankar säger tyst till oss själva, då skulle vi alla bli klassade som galningar.

Observera galenskapen hos dig själv

Du kan testa denna ”galenskap” på dig själv. Slut ögonen och observera vad som händer. Förr eller senare (oftast förr), så börjar den ena tanken efter den andra att dyka upp. Låt dem göra det. Sitt så i ett par minuter och låt tankarna flöda fritt. Gå sedan tillbaka och påminn dig om den första tanken du blev medveten om. Följ sedan dess fotspår fram till den sista tanken som dök upp. Du kommer att häpna över vändningarna denna flod av tankar tagit: från ena sidan jorden till den andra, från ett årtionde till ett annat, från dåtid till framtid, från en kompis på jobbet till en skådis i en teveserie. Apsinne.

Denna ”dårskap” – detta tankepladder, som Steve Taylor kallar det i boken Back to Sanity: Healing the Madness of Our Minds – pågår även i vanliga livet: vi har åkt bil och förstår knappt hur vi kom fram, vi har ätit och vet knappt hur maten smakade, någon pratar med oss och vi har redan börjat tänka på vad vi ska säga härnäst. Ett annat exempel, som Steve tar upp, är att du lyssnar på en låt och kommer fram till ett parti du verkligen gillar. ”Åååh, jag älskar den där delen! Den måste jag höra igen.”, tänker du och hoppar tillbaka en bit. En halv minut senare kommer du på dig själv med att partiet redan har passerat utan att du la märke till det. Apsinne.

I meditation kan detta tankepladder upplevas väldigt tydligt och starkt. Vi har kanske blivit instruerade av en lärare eller genom en bok att observera våra andetag eller att repetera ett mantra tyst för oss själva. Det hinner inte gå mer än några sekunder, så är hjärnan där och försöker få oss att tänka på annat: ”Sitter jag verkligen rätt? Undra om jag borde prova någon annan form av meditation istället? Zumba vore i och för sig kul att testa. Jag kanske skulle ta och köpa nya lite träningskläder i helgen.” Apsinne.

Från tok till klok

Vad kan vi då göra för att få bukt med denna ”sjukdom”? Vi kan lära oss att inte följa efter varenda tanke som dyker upp. Vi kan välja att då och då vara åskådare istället för deltagare. Det kan vi öva upp genom att införa små stunder av närvaro i våra liv. Det betyder inte att du behöver boka in det i din kalender, som om de vore träningspass åtskilda från ditt övriga liv. Utnyttja vardagliga situationer istället, som under en promenad eller då du väntar på någonting. Varje dag är fylld av dessa utmärkta tillfällen till en stunds medveten närvaro.

Det enda du behöver göra är att observera och acceptera det som pågår just nu, innanför och utanför dig. Det är din enda uppgift. Du behöver inte lära dig någonting först. Du behöver inte ändra på någonting först. Du behöver inte befinna dig på något särskilt ställe. Låt tankar, känslor och sinnesintryck komma och gå likt vågor som rullar på ytan av ett annars stilla hav. Upptäck den konstanta stillheten som finns på djupet, bortom de ytliga temporära formerna. Känn lugnet i det evigt närvarande nuet. Du kan alltid hitta tillbaka hit, oavsett var du befinner dig.