För ett liv i balans

I ärlighetens namn

av

Ärlighet varar längst, brukar det som bekant heta. Och det stämmer ju…för det mesta.

Men vissa gånger passar det helt enkelt bättre att tumma på ärligheten en aning. En och annan var säkert med om det för ett par veckor sedan, när det öppnades julklappar. En vit lögn rimmade bättre med den vita julen.

Alla vet att det är så det ligger till. Det är därför vi skrattar när denna oskrivna lag bryts i fiktionens värld. Som i en seriestripp av Martin Kellerman, där två personer nyss utbytt julklappar:

– Jag tycker det är roligare att ge julklappar än att få.
– Jag tycker att julklappen jag gav var roligare än den jag fick.

Det är kul – när det inte är verklighet. Så, av medkänsla är vi lite lagom ärliga mot våra medmänniskor.

Ärlighet mot oss själva

Men hur är det med oss själva då? Hur ärliga är vi mot oss själva, ärligt talat?

Här måste vi vara oerhört uppmärksamma och icke-dömande, om vi vill komma på djupet med våra avsikter. De uppenbara lögnerna, som att överkonsumera det ena eller andra för att ”jag har gjort mig förtjänt av det”, slår snabbt tillbaka utan att vi egentligen är särskilt förvånade. Någonstans vet vi redan från början att vi lurar oss själva.

Den fina lilla lögnen, däremot, den är svårare att avslöja. Lögnen vi paketerar som en godhetens gåva. Allmosan, som i det dolda kommer med förpliktelser.

Vi hjälper någon och intalar oss själva att vi gör det av ren vänlighet. Men någonstans i bakgrunden lurar en längtan och förhoppning om att få någonting i gengäld.

Det är inte att vara vänlig eller givmild. Det är en ego-tripp. Vi måste vara öppna och ärliga med oss själva och erkänna det, om vi upptäcker att detta pågår.

Nästa steg är att inte döma oss själva för det. Det vore att skjuta den andra pilen. Upptäckten är ett enormt framsteg. I medvetandets ljus ser vi något som fått pågå obehindrat i åratal, med lidande som följd. Nu finns en chans till förändring.

Dessutom finns det något vackert och godhjärtat i botten på den själviska handlingen: att vilja bli älskad. Det vill alla i grund och botten, även om det tar sig tokiga uttryck ibland.

Bemöt dina medmänniskor så som själv vill bli bemött, och gör det utan några som helst krav på att få någonting i gengäld. Om du gör det fullt ut och helt ärligt, då kommer du att få mer än du någonsin vågat be om tidigare.

Låt den spontana godheten vara din trogna följeslagare genom livet.