För ett liv i balans

Så kan asiatisk grammatik göra dig lycklig

av

Jag läser för närvarande om den fantastiska boken ”Dao De Jing”.

I den svenska översättningen berättar Göran Malmqvist att en av utmaningarna med att översätta texten är att det klassiska kinesiska språket inte använder tidsfomer. Vem vet, man kanske tyckte det var fullt tillräckligt att befinna sig i nuet.

Jag lärde mig också nyligen att det japanska språket ofta utesluter ord som jag och mig. Sådant förklarar liksom sig självt, så varför bry sig om att stöka till det?

Den inledande meningen på den här artikeln skulle kunna få sig ett stänk av både kinesisk och japansk grammatik, och fortfarande vara fullt förståelig:

Läser om den fantastiska boken Dao De Jing.

Tänk om vi emellanåt kunde anamma samma sak i vårt sätt att tänka och vara.

Tänk om vi ibland kunde hoppa över att älta gårdagen eller oroa oss för i morgon. Tänk om vi lite oftare kunde låta bli att vara så fokuserade på jag, mig och mitt.

Vi kanske då och då skulle slippa meningar som:

  • Jag är misslyckad på grund av det som hände då.
  • Jag måste grubbla på det som kanske händer sen.
  • De beter sig fel enligt mig.
  • Jag måste skydda det som är mitt.
  • Ingen bryr sig om mig.

Vi kanske skulle bli lite lyckligare.

Psst! Om du vill få ett smakprov på ”Dao De Jing”, spana in dessa citat av Lao Zi. Det var han som skrev texten för över två tusen år sedan.