För ett liv i balans

Balans istället för förbud

av

Du har kanske hört historien om kvinnan med papegojorna…

Hon hade två stycken papegojor, som var lite jobbiga att ha att göra med. Det var nämligen så att så fort de träffade någon, så sa de i kör: ”Hallå, hallå! Vi är prostituerade. Vill du ha lite kul?”

Till slut tar kvinnan kontakt med en munk och förklarar sitt problem.

Munken svarar att han kan råda bot på hennes problem. ”Jag har två stycken hanpapegojor, som jag har lärt att meditera. De är djupt rotade i nuet och deras blotta närvaro kan få dina papegojor att ändra på sitt beteende.”

Nästa dag kommer hon över med sina fåglar. Hon ställer buren bredvid munkens papegojor, som båda sitter med var sitt radband och mediterar. Samma visa drar igång: ”Hallå, hallå! Vi är prostituerade. Vill du ha lite kul?”

Munkens ena papegoja vänder sig då mot den andra, och säger: ”Lägg undan radbandet, Berra. Våra böner har blivit besvarade!”

Lätthet eller kamp?

Saker och ting kan se väldigt bra ut på ytan, men hur ser det ut där under?

Du kanske själv försöker bli av med en oönskad vana. Gör du det på ett otvunget sätt eller är det en evig kamp som pågår?

Att med ren viljestyrka försöka skapa förändring brukar inte bli särskilt bra i det långa loppet. Det är som att försöka trycka ner locket på en kokande gryta – till slut kokar det över. Konsekvensen kan då bli att den gamla oönskade vanan gör comeback i dubbel styrka.

”Varför ska inte jag få kunna unna mig [någonting]? Jag har ju faktiskt visat att jag kan sluta om jag vill. Nu kör vi!” Och så tas tre månader igen på tre dagar.

Då hade det kanske varit bättre att försöka skapa balans istället?

Om du på ett otvunget sätt väljer att sluta med någonting för att du verkligen känner för det, så gör det för all del. Men om det innebär ett evigt kämpande, är det då verkligen värt det? Mår du och din omgivning bättre av det?

Och vem är det som säger att du är fel som människa om du gör si eller så? Är det kanske så att bilden av hur du borde vara för att vara rätt är något du själv, eller snarare den inre kritikern, hittat på? Stanna upp och undersök.

Om det inte gäller ett destruktivt beteende, som kan kräva professionell hjälp, så är det ofta mer önskvärt att hitta en balans istället för att helt och hållet sluta med någonting. Känn efter vad som verkligen är rätt för dig.

Var inte så hård mot dig själv. Var inte så snabb med att döma dig själv.

Skapa balans genom att vara i balans.