För ett liv i balans

Det bildlösa livet

2 april 2018 av Robert Birming

Vi människor vill gärna skapa oss en bild av saker och ting. Vi försöker bilda oss en uppfattning av en plats vi funderar på att besöka, en bok vi kanske vill läsa eller maträtterna på en meny.

Ingenting fel i det. Däremot blir det tokigt när vi försöker ”hitta oss själva” baserat på en självbild. Det enda vi kan säga om oss själva är sådant som lyder under lagen om konstant förändring.

Vi ändrar form utseendemässigt. Vi lägger oss till med nya erfarenheter och uppfattningar, medan de gamla ändrar form eller upplöses helt och hållet. Vi presenterar oss med vårt förnamn i jobbsammanhang och med vårt smeknamn bland vänner, medan somliga föredrar med att tilltala oss med vårt efternamn. Vi titulerar oss skämtsamt ”Godisgris” på ena festen för att på nästa partaj förklara att vi nu är den ”Godisfrie”.

Kort och gott, vi är i konstant förändring.

Om vi försöker att finna någon slags beständighet på det planet, då kommer vi att bli besvikna och frustrerade…gång på gång på gång. Om vi vill hitta oss själva i verklig mening, då måste vi söka oss bortom den föränderliga formvärlden.

Vi måste gå bortom tankarna och bli medvetna om den medvetenhet som vi inte kan personifiera, den som saknar både form och identitet. Den som inte bär något förflutet och därför är fri från jämförelser och fördömanden. Det evigt unga Varandet, som fyller hjärtat med sann glädje, oavsett ålder och omständigheter. Den namnlösa tidlösheten, som förvandlar rastlöshet och tristess till värdefulla stunder av berikande stillhet.

När vi bekantar oss med detta i oss själva, då börjar vi också upptäcka detta stilla djup i vår omgivning. Vi slutar att vara enskilda personer och blir medmänniskor. Vi hittar balansen mellan formens värld och det formlösa, mellan att vara och att göra. Vi lever i världen utan att vara världsliga.