För ett liv i balans

Att bryta oönskade vanor

27 februari 2018 av Robert Birming

Hur ska du göra för att bli av med en oönskad vana?

Någon kanske föreslår att du ska byta ut den mot en bättre vana.

Är det verkligen rätt metod, att ersätta ”det dåliga” med ”det bra”? Är inte det att sitta fast i separation, jag och det andra, och på så sätt krampaktigt gripa efter det önskvärda med ena handen och samtidigt försöka stöta bort det oönskade med den andra? Att försöka jaga bort det dåliga med det bra är som att försöka släcka en eld med en blåsbälg; det ger den bara mer syre och får den att brinna kraftigare.

Ett annat beprövat trick är belöningar och bestraffningar.

Hur många har lyckats den vägen? Om det ges efter för den oönskade vanan, ges den extra energi i form av ett straff. Om vanan lyckas hållas i schack, blir det i sig en påminnelse och ett bestående av det oönskade (det går ju inte dela ut en belöning om vanan glöms bort).

Problemet med alla dessa försök är att det är en form av flykt. Det ges ingen möjlighet att gå till roten. Det är inte vanan i sig som är problemet, det går djupare än så, och detta måste uppmärksammas hela vägen – utan att fly.

Istället får att byta dåligt mot bra eller utdela belöningar och bestraffningar, vilka alla är flyktförsök, måste vanan föras in i medvetandets ljus. Vad är det som ligger och lurar där i mörkret?

Varje tanke, känsla och vilja till handling måste iakttas utan fördömande, förskönande eller förnekande. Allt måste belysas med den tidlösa närvaron, som står fri från det tidsbundna intellektets vana och vilja att prestera och proklamera.

När vanan varken ses som bra eller dålig, när det inte finns någon strävan efter att bli av med eller behålla den, när den iakttas utan förhoppningar om att det ska leda till någonting, då börjar vanan att lösas upp…

Att bryta en oönskad vana börjar med ge upp begäret att bryta den oönskade vanan.