För ett liv i balans

Drogerna funkar inte

av

Now the drugs don’t work, they just make you worse.

Så sjunger Richard Ashcroft i The Verves låt The drugs don’t work.

I hans fall handlade det om narkotika, men det finns en drog som är ännu vanligare, och ännu mer förrädisk. Du kan vara beroende utan att veta om det. Den avskärmar dig från verkligheten och den håller dig vaken om nätterna.

Drogens namn är … grubbel.

Den fungerar lika dåligt som vilken annan drog som helst – om inte ännu sämre. Andra droger ger åtminstone ett kortlivat rus, en temporär känsla av att vara tillfreds (även om det så klart är en falsk form av välbefinnande till ett på tok för högt pris).

Inte ens det kan grubbel leverera. Det enda grubbel ger dig är mer grubbel.

En tanke leder till en annan och till slut är du fångad i en så komplicerad historia att sagan om Alice i Underlandet framstår som trovärdig i jämförelse.

Du har säkert delat med dig av ditt grubbel till en vän någon gång. Då har du också varit med om oförståelsen som ofta infinner sig: ”Men det är ju bara göra såhär?”

Betyder det att din vän kallsinnig? Nej, det betyder bara att din vän inte sitter med det fantasifulla manuskript som rullar i ditt huvud. Utan den historien är saker och ting inte särskilt komplicerade.

Vägen bort från grubbel

Att grubbla är inte vårt naturliga tillstånd. Vi känner oss…

  • Spända
  • Oroliga
  • Stressade
  • Bittra
  • Nervösa

Det är alltså inte så att vi inte förstår att vi är fångade i grubbel. Det känner vi tydligt. Problemet är att vi tror att vi kan grubbla oss ur grubbel.

Det är goda nyheter! Vi har med andra ord både väckarklockan (kroppens signaler) och verktyget (själva grubblet) för att ta oss ur tanketjattret.

När du kommer på dig själv med att vara insnärjd i huvudbry, stanna upp och se på tankarna. Försök inte slå undan dem, det gör dem bara starkare. Låt det koka över istället för att lägga locket på. Var iakttagaren istället för deltagaren.

Genom att låta det vara, öppnar du möjligheten för att låta det passera.

Var som himlen och dess moln. Vissa är stora, andra är små. Vissa är fluffiga och vita, andra är tunga och mörka. Vissa försvinner snabbt, andra dröjer sig kvar längre.

Allt kommer och går av sig självt. Istället för att slåss, sjung:

Tralala lilla molntuss, kom hit skall du få en puss. ~ Bob Hund