För ett liv i balans

Konsten att ha känsla för feeling

av

Det förra blogginlägget, Har du en sagoberättare i huvudet?, handlade om den inre röst som kan börja mala och förvränga verkligheten då vi befinner oss i utmanande livssituationer.

En av sakerna som togs upp är att det är viktigt att se på olika situationer med acceptans.

I samband med inlägget postades det en del kommentarer med frågor, vilket alltid är trevligt. Den gemensamma nämnaren för frågorna var känslor. Det gav mig inspiration att skriva den här texten, som jag hoppas besvarar några av dessa frågor.

Intellekt vs. intuition

Golfexperten och tv-kommentatorn Göran Zachrisson lär vid något tillfälle ha sagt att ”det gäller att ha känsla för feeling”. En lustig kommentar, håller nog de flesta med om. Men den skulle även kunna användas som en påminnelse när vi ställs inför olika prövningar; ett sätt att stanna upp och känna efter: Är det intellektet eller intuitionen som talar?

Intellektet
Intellektets första steg skulle kunna jämföras med acceptans – en rationell syn på den aktuella situationen. Så långt är allt frid och fröjd. Men om intellektet får styra utan acceptensen som andrepilot, då tar det inte ta lång tid förrän egot tar över spakarna: Jag har blivit orättvist behandlad. Det är så typiskt att det ska drabba just mig. Mitt liv förtjänar något bättre.

Jag, mig och mitt. Så maler egot på. Tankarna göder varandra. Grubblerier om varför situationen har uppstått bubblar upp. Olika tänkbara framtidsscenarier målas upp. Idéer om hur den aktuella händelsen kan utnyttjas på bästa sätt, vilket i egots värld betyder för egen vinning, läggs fram.

Allt det här verkar väldigt logiskt när man befinner sig i egots grepp. Men det finns två effektiva sätt att avslöja dess slughet på:

  • Hur känns kroppen? Känner du dig spänd, rynkar du pannan eller ögonbrynen, biter du ihop läpparna eller käkarna, har dina axlar dragits upp? Då kan du vara säker på att det är egot som har tagit över.
  • Är svaret en fråga? Egot vill framstå som självsäker, men är i själva verket väldigt osäker. Alla ”smarta lösningar” formuleras därför nästan alltid som en fråga – ibland ställd till dig själv, ibland till andra: Visst borde väl det här betyda att [någon smart lösning]?

Intuitionen
Intuitionen är fri från den osäkerhet som är så karaktäristisk för egot. Den kännetecknas istället av en stark positiv dragningskraft. Detta kan ta sig uttryck på många olika sätt. Det kan till exempel handla om någon som säger upp sig från en lovande karriär för att följa sin passion. Eller som egot skulle uttrycka det: Jag undrar om det där verkligen är så smart?

Intellektet kan aldrig förstå ett val som baseras på en ingivelse. Intuition är inget man tänker fram. Det finns inga frågetecken. Det finns ingen osäkerhet. Det kräver ingen kamp. Det handlar om ett inre vetande. Det handlar om att följa sitt hjärta, och med det kommer glädje och energi.

I helgen läste jag en en intervju med yogainstruktören Rachel Bråthén i tidningen Fitness Lifestyle. Drygt 20 år gammal bestämde hon sig för att flytta till Costa Rica, trots att vännerna tyckte att hon kastade bort sitt liv och sa att hon kommer att ångra sig. Rachel valde att gå på sin magkänsla istället. I intervjun uttryckte hon sig bland annat så här:

Våga bestämma dig innan huvudet kommer in och tar kommandot över hjärtat.

Tryck inte undan negativa känslor

Om du märker att det är egot som har tagit över showen, försök då inte att stänga ute de känslorna genom att dra ner ridån. Lägg istället märke till de negativa tankarna som egot för med sig. Känn motståndet i kroppen när den typen av tankar uppstår. Acceptera att det är så du känner i stunden. När du tillåter det, då börjar det som känns jobbigt att ge med sig.

Att försöka trycka undan tankarna och känslorna som kommer med dem kräver en större ansträngning än att låta dem vara. Det är som att trycka ner badbollar under vattnet. Det finns en gräns för hur många badbollar du kan hålla under vattenytan, och hur länge du kan ha dem där. Förr eller senare poppar de upp till ytan igen, och då med stor kraft.

Om du istället låter de vara, då glider de undan. Och för varje gång de dyker upp i ditt synfält igen, så är det på ett allt längre avstånd. Snart är det svårt att ens se vad de föreställer, långt där borta i horisonten. De finns kvar, men de besvärar dig inte längre.

Plötsligt har hela din livssituation förändrats, trots att innehållet är exakt detsamma och ingen kamp har utkämpats. Du gjorde detta möjligt i samma ögonblick som du sa JA till det som är.