För ett liv i balans

Någon du glömt att förlåta?

av

Som nämndes i Kraften i att förlåta är förlåtelse, att släppa taget, inte alltid det lättaste. Någon har gjort något som vi inte tycker om och vår reaktion blir att vi klamrar oss fast vid denna händelse.

Denna någon, som i vårt tycke på ett eller annat sätt har betett sig på ett felaktigt sätt, kan vara en en rad olika personer. Det kan exempelvis handla om en familjemedlem eller en släkting, en pojkvän eller en flickvän, någon på jobbet, en nära vän eller en total främling.

Men finns det kanske någon som saknas på listan? Någon som vi har svårt att förlåta. Någon som vi tycker har betett sig felaktigt. Någon vars handlande fortfarande gnager i vårt sinne.

Just det, oss själva.

Vi anklagar ofta oss själva på sätt som är långt värre än vad vi gör med någon annan. Vi beskyller oss för att ha gjort saker vi inte borde ha gjort, eller för att inte ha gjort saker vi borde ha gjort.

Om vi gång på gång sa rakt ut till någon annan det som vi titt som tätt säger till oss själva, då skulle det med största sannolikhet sluta med att den personen till slut sa upp bekantskapen med oss. Eller om någon annan skulle rikta vår egenkritik mot oss själva, då skulle vi antagligen bli rasande och tycka att det var överdrivet nonsens.

Har vi en fri vilja?

Du kanske ångrar någonting du har gjort mot dig själv eller någon annan i det förflutna. Det kan ha varit något som hände igår, något som hände förra veckan eller något som hände för tio år sedan. Den gemensamma nämnaren är att när du ser tillbaka på det nu, då har du skuldkänslor. Varför? Därför att du är en annan person idag.

Det du vet nu, det visste du inte då. Om du hade gjort det, då hade de agerat på ett annat sätt. Men hur skulle du kunna ha gjort det? Det är de erfarenheterna som har lett dig dit du är idag.

Man skulle helt enkelt kunna att du inte hade något annat val. Denna eviga fråga, som har diskuterats i tusentals år: Har vi en fri vilja? I mångt och mycket har vi inte det. Den nivå av medvetande som behövdes för att du skulle kunna göra en annan bedömning fanns inte där.

Om någon som är alkohol- eller drogpåverkad handlar på ett felaktigt sätt, då är det ingen som ifrågasätter att den personen antagligen inte var fullt medveten om vad han eller hon gjorde (även om vi samtidigt tycker det var fel gjort). Är det verkligen någon större skillnad när en person är påverkad av ärvda värderingar och beteenden och kanske flera decennier av återkommande negativa tankemönster? Hur fri vilja har vi då egentligen?

Personen bakom personligheten

Människor kan bete sig väldigt illa, så är det. Förlåtelse handlar inte om att rättfärdiga det som vi eller någon annan har gjort. Förlåtelse handlar om att se bortom rätt och fel, att se bortom den falska personligheten i dig själv och i andra. Förlåtelse är att inse att det finns en person bakom personligheten, det riktiga jaget, som finns inom dig och alla andra människor.

Detta djupare jag, ett Jag i fetstil och med stort J, är konstant och icke-dömande. Det kan ibland skymmas av egots omedvetna handlande, men det finns alltid där i bakgrunden. Det har alltid funnits där. Det är det beständiga jaget ur vilket de falska personligheterna – temporära former, som tankar och känslor – kommer och går. Jaget består, oavsett vad som sker i formens värld.

När vi ser förbi dessa falska identiteter och tar egot för vad det är, det är då vi också förstår att äkta förlåtelse är att inse att det inte finns något att förlåta.

Du ser bortom de betingade beteendena och plötsligt finns det inte längre något att förlåta. Det är då du kan känna en inre frid och det är då du kan älska dig själv, andra och livet som helhet.