För ett liv i balans

Vem behöver första hjälpen – egentligen?

18 april 2018 av Robert Birming

Många vill hjälpa andra, men hur många hjälper sig själva?

Självklart är det underbart om någon vill vara till stöd och hjälp för andra, men samtidigt är det viktigt att vara uppmärksam på vad den viljan bottnar i.

Är det en spontan handling utan några som helst dolda avsikter? Eller är det så att ”Den hjälpsamme” i själva verket är egot i slug förklädnad? Kan det vara så att hjälparen är den som först och främst behöver hjälp, men att hjälpandet har blivit en flykt från den sanningen?

Alla tänker på att förändra världen, men ingen tänker på att förändra sig själv.
~ Leo Tolstoj

Det är lätt att vända sig utåt och förkunna vitt och brett, det klarar en sömngångare av. Men det krävs någon som verkligen är vaken för att vända sig inåt och utan dömande se vad som pågår hos en själv.

Verkligt hjälpsam hjälp

Om vi vill vara till sann hjälp för andra, då måste vi först ha hjälpt oss själva. Det finns ingenting egoistiskt i det, tvärtom. Det vi måste göra är att se till oss själva utan det ”Jag” som separerar och paketerar livets innehåll i diverse åsiktslådor.

Det är först då, när vi fullt känner oss själva – när inga tankar, känslor och handlingar lämnas åt slumpen – som vi verkligen blir värdefulla bidragsgivare. Med öppenhet och lyhördhet kan vi då verka med livet som vår uppdragsgivare.

Det sker med spontanitet och tveklöshet. Ibland sker hjälpandet i form av en aktiv insats på ett eller annat sätt. Andra gånger är den största hjälpen att ta ett kliv åt sidan och tillåta att det som behöver få ha sin gång att få ha sin gång.

Utan egennytta gör vi nytta i världen.