För ett liv i balans

Gillar du när det du ogillar bekräftas?

av

– Vad jag än säger, så säger du emot.
– Det gör jag inte alls.
– Nu sa du emot igen!

Dialogen är hämtad ur Roy Anderssons film En duva satt på en gren och funderade på tillvaron. Det är roligt och som med all bra humor beror det på att det finns ett visst mått av sanning i det. Vi känner igen oss själva (även om vi inte alltid kan sätta fingret på vad det är).

I filmexemplet har en av personerna bestämt sig för vad den andra är för typ av person: ”personen som alltid säger emot”. Att påstå att någon alltid säger emot är så klart inte sant. Det i sin tur gör att lögnen bekräftas som sanning, eftersom den anklagade kommer att säga emot det påståendet.

Och så snurrar det på…

Överdrift är ännu en ingrediens för att det ska bli humoristiskt. Det kan därför till en början vara svårt att se att det skulle finnas några bekanta mönster i våra egna liv. Men om du tittar efter ordentligt, så kanske du upptäcker att du också ibland agerar ut ett manus.

När du frågar kompisen om han såg matchen igår, i vilken hans favoritlag förlorade, är det då för att du är genuint nyfiken på om han såg matchen? Eller är det så att du gillar att få bilden av honom som ”dålig förlorare” bekräftad?

När du lånar ut lunchpengar till kollegan, som du vet brukar ha en förmåga att glömma bort att betala tillbaka, är det då för att vara snäll? Eller är det så att du vill få bilden av henne som ”personen som aldrig återbetalar” bekräftad?

När du säger ”vi ses vid tretiden” till klasskompisen, som brukar ha en förmåga att komma sent, är det då för att det är skönt att inte sätta en exakt tid? Eller vill du få bilden av henne som ”personen som alltid är försenad” bekräftad?

Du kanske inte känner igen dig exakt i något av dessa exempel, men det ger dig en ledtråd om vad du kan söka efter. Finns det liknande situationer i ditt liv?

Människan bakom personen

Vi har alla våra små egenheter…

  • Den slarviga.
  • Den högljudde.
  • Den snåla.
  • Den stressade.
  • Den självfixerade.

Det är karaktäristiska drag, som formats av uppväxt med mera. Men det är inte vilka vi är på djupet.

Ett samtal där den ena lockar fram det säregna hos den andra är som en film. Den enda skillnaden är att skådespelarna glömt bort att de spelar en roll. Om de klev ur rollen och klev in i verkligheten, så skulle de se människan i varandra.

Var alltid alert när du umgås med andra människor. Det är ett utmärkt sätt att locka fram närvaron inom dig, och det i sin tur gör att du delar med dig av ”din närvaro” till andra.

Det är visa tacksamhet och givmildhet. Det är kärlek.