För ett liv i balans

Hantera oro med ro

av

”Jag oroar mig, så klart!” säger hon till sin kompis. Kompisen nickar instämmande och håller med om att hon har all rätt att oroa sig.

Det är så långt det har gått. Det har blivit en självklarhet att oroa sig. Det ses nästan som ansvarslöst att inte göra det, som om man inte bryr sig.

Men vad är nyttan med oro? Har det någonsin tillfört någonting annat än smärta? Har oro någonsin löst någonting?

Oro är som en gungstol – den ger dig något att göra, men den tar dig ingenstans.
Erma Bombeck

Om vi tittar närmare på hur oro byggs upp, så blir det tydligt hur förblindande och förödande det är.

Vad är oro?

  1. Dåtid. Oro grundar sig på det förflutna, minnesbilder av tidigare upplevelser, fragment från förr. Inte det som verkligen hände, utan en högst personlig tolkning av historien.
  2. Nutid. De egna uppfattningarna om tidigare händelser förs in i nuet och körs på repris. Tankar och känslor kring minnet vaknar till liv. Nuet blir en förvrängd upplevelse, eftersom en stor del av uppmärksamheten befinner sig i en annan tid.
  3. Framtid. Utifrån denna obalanserade syn på verkligheten, med en fot i det förflutna och en i nuet, bildas sedan en uppfattning om framtiden; ett värsta-tänkbara-scenario. En illusion skapad med bristande närvaro och skärvor från förr som grund.

Ett nu färgat av tolkningar från , som gissar vad som kommer hända sen. En skrämmande och ohanterbar värld växer fram. Inte undra på att oron slår till med full stormstyrka.

Oro är i grund och botten rädsla, en känsla av att inte ha kontroll. Vilket så klart är omöjligt, eftersom orostankarna försöker kontrollera något som inte existerar: framtiden.

Slutet på oro

Oro livnär sig på tid – tankar kring minnesbilder från det förflutna i kombination med gissningar om framtiden. Ta bort tiden och all oro försvinner. En tidlös och icke-dömande syn på nuet, som i sig självt är tidlöst, löser upp all oro. Att kliva in i nuet är att kliva ut ur oron.

Inte nog med det. När nuet upplevs med tidlös och opåverkad blick, då öppnas nya möjligheter för framtiden. Orosmolnen skingras och verkligheten blir klarare. Intuition och kreativitet, som tidigare låg höljt i mörker, tittar fram i närvarons ljus.

Plötsligt dyker en lösning upp, som en blixt från en klarblå himmel. Och om det inte gör det (det kanske inte behövs), så finns det ändå en djup trygghet och tillförsikt.

Framtiden känns inte längre oroande. Den känns som nuet, okomplicerad och tillmötesgående, eftersom en inre visdom nu har stigit upp till ytan: framtiden är nuet när den kommer.