För ett liv i balans

En inredningsarkitekt för livet

av

Man knådar lera och tillverkar ett kärl: det är Intet i dess inre som gör kärlet användbart.

Så skrev den kinesiske filosofen Lao Zi för 2600 år sedan. Han hade insett att det är detta Inte – det som vi inte kan sätta fingret på, men som finns överallt – som är kärnan i allt.

Kanske var det en liknande insikt som den franske målaren och möbeltillverkaren Francis Jourdain hade kommit fram till då han 2500 år senare sa att ”Man kan inreda ett rum väldigt lyxigt genom att plocka bort möbler istället för att ställa dit fler.”

Det är inte möblerna eller valet av tapet som är rummets kärna. Visst, möblerna fyller en funktion och är användbara i vissa situationer. Men de är endast relativt viktiga. Det som är av absolut vikt är rummets rymd, i vilken möblerna existerar under en tid. Med den insikten skapas en nyttig distans till dessa temporära saker.

Om du tar fram gamla fotografier på ett rum, kanske du skulle säga: ”Oj, den där gamla soffan hade jag helt glömt bort. Och det där bordet, vart tog det vägen? Nämen, vilka tapeter! Otroligt att jag tyckte det var fint då.” Sådant som kändes jätteviktigt då, har nu ersatts av nya saker. Det enda som inte har förändrats är rummets rymd, den beständiga verkligheten där dessa ting kommer och går.

Ju fler möbler och föremål vi fyller rummet med, och ju större vikt vi fäster vid dem, desto mer distanserar vi oss från det som Lao Zi kallade för Intet. Genom att skapa utrymme istället för att fylla upp varje ledig yta, lär vi oss att uppskatta sakerna i rummet när de väl finns där. De behöver inte slåss om uppmärksamheten, vilket gör att vi kan se dem från andra vinklar, och på så sätt upptäcka en helt ny verklighet.

Rummet inom oss

Detta Inte, den oföränderliga kärnan som vi inte kan kan ta på, finns inte bara utanför oss. Det finns även inom oss i form av medvetenhet. Vi skulle kunna kalla det vårt inre rum, och då låta möblerna representera våra tankar. Det blir lättare att se det om vi ändrar lite i texten ovan:

Det är inte våra tankar eller valet av utbildning och yrke som utgör vilka vi är. Visst, tankarna fyller en viss funktion och är användbara i vissa situationer. Men de är endast relativt viktiga. Det som är av absolut vikt är vårt medvetande, i vilket tankarna existerar under en tid. Med den insikten skapas en nyttig distans till det vi tänker.

Om du hade ha skrivit ner allt det du tänkt genom åren, och sedan läste vad du skrivit, då skulle du kanske säga: ”Va, har jag tänkt det där? Hur kunde jag tänka så då? Hur kunde jag tro att det där var viktigt att tänka på?” Sådant som kändes jätteviktigt då, har nu ersatts av nya ambitioner och problem. Det enda som inte har förändrats är medvetandet, ditt inre vetande – den beständiga verkligheten där tankarna kommer och går.

Ju fler tankar vi fyller vårt medvetande med, och ju större vikt vi fäster vid dem, desto mer distanserar vi oss från det som Lao Zi kallade för Intet. Genom att skapa stunder av stillhet istället för att fylla varje ledigt ögonblick med distraktioner, lär vi oss att uppskatta tänkandet när det väl behövs. Varje tanke behöver inte längre slåss om uppmärksamheten, vilket gör att vi kan tänka klarare och se saker från helt nya vinklar, och på så sätt upptäcka en helt ny verklighet.

Och om vi avslutningsvis omformulerar Francis Jourdains citat om möbler till att återspegla tankar istället, då skulle det kunna låta så här:

Vi kan skapa oss ett lyckligt liv genom att tänka mindre och leva mer.