För ett liv i balans

Ett experiment: Hur påverkar extrem internetbantning närvaron?

av

Idag inleder jag ett litet experiment.

Under en månad får jag använda internet högst två timmar per vecka.

Eftersom jag befinner mig där det inte finns 3G, innebär det samma begränsade användning för SMS och liknande. Kort och gott, en bantning av allt som kommer och far i digital form.

Jag räknar med att koppla upp mig varannan eller var tredje dag. Då har jag cirka en halvtimme att göra det jag behöver, som till exempel att posta blogginlägg eller kolla upp något.

Sedan flytten till Thailand har mitt internetanvändande minskat. Delvis på grund av begränsad tillgång, men även för att det fallit sig så naturligt. Behovet har inte funnits i samma utsträckning som tidigare.

Jag räknar därför med att det ska gå bra, men vem vet…

Varför gör jag detta experiment?

”Vad ska du göra där?”

Den frågan dök nästan alltid upp när jag hemma i Sverige berättade om mina Thailandsplaner. Det brukade snabbt följas upp med diverse förslag på vad jag borde passa på att göra:

  • Lära mig thailändska.
  • Skriva en bok.
  • Utbilda mig till yogalärare.
  • Starta bloggar av alla möjliga slag.
  • Besöka en rad olika platser.
  • Involvera mig i välgörenhetsprojekt.
  • Jobba som lärare.
  • Gå en kurs i thailändsk matlagning.
  • Utbilda mig till dykinstruktör.

Bara för att nämna några.

Alla dessa förslag har så klart framförts i all välmening och jag är tacksam för tipsen. Men om jag skulle göra en bråkdel av dem, då skulle jag snart få vända hem igen. Antingen för att jag blivit utblottad eller för att jag blivit utbränd.

Varför åkte jag iväg då?

Den främsta anledningen var för att se vad det gör med närvaron. Vad händer när mer tid ägnas åt exempelvis meditation och naturupplevelser, och mindre åt arbete? Det ville jag ta reda på.

Nu har det gått snart fem månader sedan jag lämnade Sverige.

Under den tiden har standardnivån av närvaro ökat markant. Störst skillnad märks på ”oviktiga” sysslor, som att förflytta mig från en punkt till en annan eller plocka upp ett föremål. Jag upplever sådant på ett helt annat sätt numera.

Nästa steg i denna närvaroresa är internet…

Hur påverkar internet närvaron?

Vad händer med nivån av närvaro om man under en period kraftigt minskar på internetanvändandningen? Det vill jag ta reda på. Därför gör jag detta månadslånga experiment.

Internet ger otroliga möjligheter! Att jag med ett par knapptryckningar kan få ut denna text till dig och andra, bara för att ta ett exempel, är verkligen fantastiska tekniska framsteg.

Experimentet är alltså ingen ”Lägg ner internet”-kampanj.

Men med de otroliga möjligheterna följer också en stark dragningskraft. Internet har en förmåga att dra ner medvetandenivån till ett slags drömstadie. Det är de tekniska framstegens baksida.

Snabba meddelanden och nyheter med nysnings livslängd skriker om vår uppmärksamhet. ”Kolla här, kolla här!” Vi anser det vara viktigt, men glömmer bort det verkligt viktiga: Nuet.

Vad 30 dagars internettorka gör med närvaron återstår att se. Oavsett slutresultat, kommer jag säkert skruva upp användningen när experimentet är över, men kanske inte till samma nivå.

Internet är på sitt sätt en del av livet. Om man har svårt att vara närvarande på grund av en samling ettor och nollor, ja, då lär livet bli komplicerat.

Surfa på bäst du vill, men var samtidigt medveten om djupet och stillheten under ytan.

Uppdatering. Så gick det: Resultatet av 30 dagar med extremt lågt internetanvändande