För ett liv i balans

Jag ska bara…

av

Något som inte så många känner till är att jag har tagit två medaljer i svenska mästerskapen i tankspriddhet. Det blev ett silver 2005 och två år senare tog jag hem guldmedaljen.

Ok, det där var så klart inte sant. Men om det hade funnits ett sådant mästerskap, då hade jag haft mycket goda chanser att knipa en pallplats. Jag brukade vara otroligt disträ. Jag gick ständigt och grubblade på massa saker. ”Jag kanske borde ha gjort så istället? Undra om jag ska göra så här nu? Om jag gör så nu, hur blir det då i framtiden?”

Det var som en skiva som hade hakat upp sig. Hur saker och ting än utvecklades, så drog samma gamla ältande igång igen: ”Hmmm, undra om jag kanske borde ha gjort så istället?”

Jag trodde att om jag bara fick ordning på just den där grejen, då skulle allt minsann vara bra sen. Problemet var bara att den stunden aldrig kom. Det fanns alltid något nytt som behövde fixas. Bara en grej till, som alkoholistens ”sista glas” eller som Alfons Åbergs ”jag ska bara…”

Problemet låg så klart inte i att det dök upp nya saker som behövde rättas till innan jag kunde pusta ut. Problemet låg i att jag trodde att dessa saker behövdes fixas för att jag skulle kunna känna ro.

Om jag istället hade stannat upp och ställt mig frågan ”Vad måste vara annorlunda precis just nu för att jag ska kunna känna mig tillfreds?”, då hade svaret blivit: ”Inget.”

Eller, i ärlighetens namn, så hade jag antagligen svarat: ”Det där och det där och det där. Sedan vore det ju även bra om det där ordnade sig.” Men om jag hade tillåtit mig att stanna upp på riktigt och verkligen tagit frågan till mig, då hade svaret blivit ett rungande ”Inget!”

Om det sedan hade funnits saker som jag fortfarande ville ändra på – inte för att jag kände att jag var tvungen, utan för att jag kände att jag ville – då hade jag kunnat göra det på ett avspänt, glädjefyllt och betydligt mer effektivt sätt.

Vi människor har en förmåga att förstora saker och inbilla oss att de är viktigare än vad de egentligen är. Ofta handlar det om sådant som ligger i framtiden, en tid vi egentligen inte har en aning om. Men hur kan någonting vara viktigare än nuet? Om vi missar nuet, missar vi livet.