För ett liv i balans

Kärleksbrev från själen

av

Alla bär på vissa egenskapar de gärna skulle klara sig utan – diverse tankar, begär och beteenden till exempel.

Det naturliga brukar vara att försöka rygga undan eller täcka över det med någonting annat, eller att anklaga sig själv för att man än en gång halkade dit (vanligtvis en kombination av alla tre i en följd).

Men tänk om dessa ovälkomna gäster är viktiga budbärare?

Om du blir sjuk och får feber, tycker du så klart inte att det är kul. Men du inser att det är en signal från kroppen om att något inte står rätt till. Det är kroppens sätt att göra dig uppmärksam, att tala om för dig att den behöver vila och vård.

Tänk om detsamma gäller för det där andra, som du försökt undfly?

På ytan ser det ut som ännu ett omättligt skrik efter någonting ytligt – en sup, ett engångsligg, några bakelser, en shoppingrunda, lite drama…

Men det är inte hela sanningen.

Om du skrapar på ytan, upptäcker du att det i själva verket är en signal från en djupare plats. Någonting vill göra dig uppmärksam på detta djup. Om du följer rösten, så leder den dig till det oförstörbara överflöd du bär inom dig.

Det du förgäves sökte i det yttre, visar sig ha funnits inombords hela tiden. Det du trodde att du saknade, visar sig ha legat där hela tiden … som ett borttappat kärleksbrev från själen, som äntligen funnit sin mottagare.