För ett liv i balans

Livet lever

16 mars 2018 av Robert Birming

Att betrakta utan att benämna och bedöma öppnar dörren till en helt ny värld. Att se ett träd utan att sätta namn på det, att se en fågel utan att jämföra dess sång med en annans, att se en människa utan att fundera på vad han eller hon kan ge dig eller vill ha av dig.

Det är först när seendet är totalt fritt, när det finns en klarsyn befriad från identifikationen med det förflutna, som en fullkomlig upplevelse äger rum. Verkligheten upplevs i sin helhet, inte som ett lappverk av jämförelser på en poängtavla.

Äkta skönhet är så enkel att sinnet med all sin ackumulerade kunskap aldrig kan nå fram till den. Varje försök att förstå verkligheten blir ett avståndstagande och förminskande av det som verkligen är.

Om vi verkligen vill leva, då måste vi göra det här och nu. Annans får vi nöja oss med ett förutsägbart liv i svartvit, som går i repris om och om igen. Ungefär som Grevinnan och betjänten på nyårsaftonen.

Det förutsägbara skapar en känsla av trygghet. Men det är en falsk trygghet, som i själva verket är ett fängelse. Det förutsägbara är dött.

Livet är oförutsägbart – alltid levande.