För ett liv i balans

Nödrop från själen

av

Framsteg till följd av ökad medveten närvaro kan ofta upplevas som bakslag. Plötsligt är du varse om sådant som tidigare passerade utan närmare reflektion och lades som ännu en börda i lidandets ryggsäck.

Att i efterhand bli medveten om att man på ett eller annat sätt handlat olämpligt är i sig självt inget plågsamt. Det finns insikt, men ingen vånda. Det finns viktiga lärdomar, som du tacksamt kan bära med dig.

Samvetskvalen kommer först om den inre kritikern dyker upp, vilket den brukar göra förr eller senare, och om du väljer att tro på det den har att säga.

”Du borde veta bättre! Du är en dålig människa! Du är dömd att misslyckas!”

Ett hett tips: tro inte på den rösten. Du behöver inte tycka illa om den heller. Det räcker med att inse att den är en del av ditt gamla jag, det jag som tidigare styrde större delen av ditt liv, men som du nu i takt med ökad medvetenhet börjar få distans till.

Detta ökade avstånd till något du tidigare var så identifierad med är främmande och skrämmande för gammeljaget. Det kommer klamra sig fast med näbbar och klor, och det kommer att dyka upp igen och igen och igen…

Det gör inget, det är inget hinder. Det blir endast ett problem om du tror att det är ett problem. Vänd på det, se det som ett tillfälle till icke-dömande begrundan, som en möjlighet att gå djupare in i dig själv.

En synonym till samvetskval är själanöd. Ett nödrop från själen, ditt verkliga jag som påkallar uppmärksamhet – låt det bli den inre kritikerns nya funktion.