För ett liv i balans

Noterat augusti 2017

av

Mentalt självplågeri: att tycka att något borde vara annorlunda än vad det är.


Ingen människa kan handla på annat sätt än utifrån sin nivå av medvetenhet för stunden. Att på djupet känna denna sanning öppnar porten till den slutgiltiga förlåtelsen: Det finns ingenting att förlåta.


Ett effektivt sätt att sticka hål på tankens falskhet är att jämföra dess bild av en framtida situation med hur den situationen faktiskt ser ut när den äger rum – i nuet, i verkligheten.


Glappet mellan det som är och ”det som borde vara” är frustrationens avgrund. Avvisa tankarna om hur situationen borde vara och se till hurdan den verkligen är, just nu, i detta ögonblick, fritt från dömande. Så frigör du dig från frustrationens grepp.


Om du inte ställer krav på att mål måste uppnås på ett visst sätt eller över huvud taget, vilka misslyckanden kan då drabba dig? Om du rör dig mot en destination, men låter biljetten vara öppen, blir resan verkligt intressant, lärorik och värdefull. Inget mål är viktigare än själva resan.


Människor försöker fly sin rädsla. De flyr nuet och söker trygghet i framtiden. Men det tar tid, och tid är alla rädslors bränsle. Detta är lidandets onda cirkel.


När du slutar önska dig det du tror dig behöva, då får du det du verkligen behöver.


Ditt ytliga jag, personligheten med sina karaktäristiska drag, är bara en liten del av dig. På djupet finns det opersonliga och universella jaget, tidlöst och fullkomligt. Genom att vara i kontakt med detta djupare jag förädlar du ditt ytliga jag.


Du har provat en det ena och en det andra för att finna frid. Vad händer om du för omväxlings skull provar att vara stilla?


Det du så desperat letar efter – varaktig harmoni, kärlek och glädje – kommer aldrig att komma till dig. Det har aldrig lämnat dig. Vänd blicken inåt.