För ett liv i balans

Det orädda och sanna jaget

23 februari 2018 av Robert Birming

Egot – den tankebaserade självbilden, en identitet skapad av personliga tolkningar – är en ihärdig rackare. Den vägrar att släppa taget utan kamp. Vad ligger bakom detta kämpande?

Om vi följer all strävan och alla avsikter hela vägren ut, då upptäcker vi att det i slutändan handlar om något som närmast kan beskrivas som rädsla – en rädsla för det okända, vilket förknippas med död. Egot håller sig vid liv för att undvika död.

Men det som egot förknippar med död – det okända, det namnlösa, det formlösa, det tidlösa – det är livet självt. Det är själva essensen av allt det kända, det namngivna, det formade och det tidsbundna. Det är rymden som krävs för att ett rum ska kunna finnas till, det är tystnaden som krävs för att ett ljud ska kunna existera.

Rädsla och slapphet får oss att sky det okända och klamra oss fast vid det kända. Vi håller oss till traditioner, ett ord som kommer från det latinska traditionem, vilket bokstavligt talat betyder att ge upp.

Men vi kan inte och får inte ge upp, om vi ska utvecklas och gå vidare som människor. Vi måste vara beslutsamma, tålmodiga och närvarande.

Intellektet har givit oss fantastiska förmågor och möjligheter, så det handlar inte om att förneka och förtrycka tänkandet som sådant. Det handlar om att växa upp och låta oss använda tänkandet istället för tvärtom. Vi kan dra nytta av intellektet när det behövs. Däremellan kan vi bekanta oss med den evigt formlösa stillheten, som är förutsättningen för allt tänkande.

I den stillheten upptäcker vi vad det innebär att vara orädd, vi upptäcker vad det innebär att vara vårt sanna jag.