För ett liv i balans

Överdriver du?

av

I veckan såg jag en bilist backa in i en parkerad bil på en bensinstation. Inget allvarligt, en liten buckla och några små repor.

Vad som däremot var betydligt allvarligare var reaktionen. Om jag endast hade sett bilistens ansiktsuttryck och kroppsspråk, då hade jag kunnat tro att hon nyss fått besked om hon har en månad kvar att leva. Reaktionen stämde inte alls överens med det inträffade.

Det är enkelt att föreställa sig hur rösten i huvudet hade vaknat till liv:

”Hur kunde jag vara så klantig?! Det är så typiskt mig! Jag borde ha tagit cykeln istället, som jag tänkte först. Det här kommer bli dyrt och ta tid att fixa. Och tid och pengar är det sista jag har just nu!!”

Den inre kritikern mår som fisken i vattnet.

Förankra dig i verkligheten

Det behöver inte vara så. Du kan vara på alerten och ta tjuren vid hornen när olyckan är framme. Med närvaro kan du avbryta kritikern i tid.

När du anser att något gått fel och du märker att rösten i huvudet sätter i gång, se det som en signal. Stanna till ett ögonblick … slappna av istället för att spänna dig, öppna upp istället för att sluta dig.

Rösten i huvudet kommer fortfarande att pladdra på. Försök inte tvinga den att vara tyst, då förstärker du den bara. Slappna av, öppna upp och tillåt rösten att vara där.

Du kommer att framstå som världens största tråkmåns i den inre kritikerns ögon. Någon som accepterar istället för att slåss med näbbar och klor, hur kul är det?

Din avspända men vaksamma acceptans kommer att få rösten i huvudet att tyna bort. En behärskad och verklighetsförankrad syn på det inträffade växer fram istället:

”Jag borde ha varit mer uppmärksam. Det är bäst jag letar reda på ägaren. Sedan kontaktar jag försäkringsbolaget för att ta reda på hur jag går vidare.”