För ett liv i balans

Den problemfria verkligheten

av

Vid bordet snett framför mig sitter ett lunchsällskap och diskuterar boende.

”Mina grannar är så högljudda. De smäller i dörrar hela tiden. Det vore så skönt att bo i ett hus istället.”

”Du ska vara glad att du bor i lägenhet. Med hus ska det skottas snö, rensas ogräs, målas om… det går inte en dag utan att det finns något jag måste fixa.”

En tredje person flikar in: ”Jag tyckte det var så skön frihetskänsla att bo i hus. Att kunna gå ut i morgonrock och hämta tidningen, bara en sån sak. Här i stan måste man ju nästan vara festklädd bara för att öppna dörren.”

Vilket får nästa husägare att reagera: ”Frihetskänsla med hus?! Det går inte vara spontan över huvudtaget. Jag måste planera typ dagen innan om jag vill åka iväg och ta en fika. Du har ju allt man kan önska sig precis runt hörnet.”

Och så höll det på.

Och det är så det håller på uppe i knoppen på de flesta av oss. Gräset tycks hela tiden vara grönare på andra sidan, och väl där ser allt plötsligt grönare ut i backspegeln.

Den där rösten i huvudet är aldrig nöjd särskilt länge. Hela tiden är det något som ligger och pyr, något som inte riktigt är till belåtenhet.

Att uppmärksamma den inre gnällspiken är en av de viktigaste upptäckterna du kan göra. Så länge du är fångad i dess grepp, är livet kantat av bekymmer. Men så snart du lägger märke till tanketjattret, då ser du hur falskt det är.

Väldigt lite av det som ältas har med verkligheten att göra. Nuet, den enda verklighet som existerar, jämförs med det förflutna eller framtiden. Det förflutna skönmålas, ”det var bättre förr”, och framtiden lovas guld och gröna skogar.

Eller, om inte den taktiken fungerar, går den över till plan B. Den predikar om att du inte förtjänar att vara nöjd nu på grund av det som hände förr. Eller så basunerar den högljutt ut att du inte kan vara lycklig nu på grund av problemen som väntar framöver.

Allt för att leda din uppmärksamhet bort från nuet.

Varför? Därför att den vet att dess existens är beroende av tid, av dåtid och framtid. I det tidlösa nuet går den upp i rök.

När du skjuter de tidsbundna tankarna åt sidan och kliver in i nuet, då tynar den ängsliga rösten bort. Du för in ljus och värme, likt att dra upp en rullgardin och låta solens strålar skingra rummets mörker. Allt blir klarare och du fylls av värme och energi.

Inga problem överlever i nuets ljus. Det kommer alltid att finnas saker som ska fixas och utmaningar som dyker upp, men de är inte bekymmersamma så länge de inte rumineras av tidens tand.

Kliv in i nuet, den problemfria verkligheten, och se hur det ljusnar.