För ett liv i balans

5 steg för att övervinna rädsla

av

”Haj, haj, haj!”

Vrålet kom från min granne under en snorklingstur förra veckan.

Jag kände hur pulsen steg och hjärtat började slå snabbare…

Någon hade tipsat om – eller varnat för, beroende på hur man ser det – att det skulle finnas haj där vi befann oss. Nu förstod vi att information var korrekt. Fyra hajar cirkulerade runt oss.

Jag tittade ner under ytan och fick se dem med egna ögon på nära håll – en kvartett svartspetsiga revhajar. Rädslan jag kände ovanför ytan, var nu som bortblåst.

På land insåg jag sedan vilken målande bild av rädsla det var.

På ytan (i tankarnas värld) inbillar vi oss saker som kanske kan hända. Dessa tankar är kopplade till framtiden, som inte har någonting med verkligheten (nuet) att göra.

Om vi dyker ner under ytan (blir medvetet närvarande i nuet) och möter rädslan öga mot öga, då upptäcker vi att den saknar grund. Det innevarande ögonblicket är inte skrämmande.

Rädslan är bunden till framtiden och överlever inte i närvarons ljus.

Äkta och inbillad rädsla

Detta gäller inbillad rädsla. ”Tänk om…”

Sådan rädsla saknar helt och hållet verklighetsförankring. Ingen verklig fara hotar. Hela dess existens bygger på en imaginär framtid och dess osäkerhet kring denna tar sig uttryck i form av ångest, nervositet, fobier med mera.

Det kan vara rädsla för att…

  • …misslyckas.
  • …förlora något.
  • …bli sårad.
  • …bli övergiven.
  • …bli tillbakavisad.
  • …bli utblottad.
  • …inte vara tillräckligt bra.

När kroppen får en signal om fara gör den sig redo för att fäkta eller fly. Biokemiska processer sätts igång, adrenalin utsöndras och energi byggs upp. Kroppen är på helspänn.

Kroppen har ingen möjlighet att avgöra om faran är äkta eller inbillad. Den drar igång samma processer oavsett vilket. Oro och liknande sinnestillstånd är med andra ord väldigt påfrestande inte bara för sinnet, utan för hela kroppen.

Genom att bekanta oss med rädslan, kan vi bli av med den.

Mer närvaro, mindre rädlsa

Att fly ifrån eller försöka förgöra rädslan, stärker den eller ersätter den med en ny rädsla. Om du istället närmar dig rädslan med en vänligt sinnad nyfikenhet, avdunstar den.

Ta några minuter till att bekanta dig med rädslan, hur läskigt det än låter uppe på ytan. Sätt dig i lugn och ro och gå igenom de fem stegen. Upptäck hur skör rädslan i själva verket är.

  1. Erkänn. Att erkänna att rädslan finns är det första och största steget. Sluta första fly ifrån den, stanna upp och se rädslan i vitögat. När närvarons ljus lyser på den, känns den inte längre lika läskig … den förlorar kraften, som byggts upp i skydd av mörkret.
  2. Acceptera. Önska inte att rädslan inte var där, och känn inte att det är något fel på dig för att den är det. Acceptera att den finns där eftersom det är så sanningen ser ut. När du accepterar den och slutar slåss mot dess existens, slutar du att stärka den.
  3. Betrakta. När rädslan nu har avtagit något, betrakta den närmare, var nyfiken, ställ frågor: ”Hur troligt är det att det jag är rädd för verkligen inträffar? Vad är det värsta som kan hända? Om det händer (inte särskilt troligt), vore det verkligen så himla farligt?”
  4. Känn. Nu när medvetandes ljus lyser på rädslan, observera hur tar den sig uttryck i kroppen? Känner du dig spänd, illamående, svettig, skakis? Genom att bli medveten om kroppens reaktioner, mildrar du symptomen och upptäcker rädslan i ett tidigt skede.
  5. Släpp. Kan du skapa distans till tankarna och vara kvar i den stillheten en stund? Du kan exempelvis flytta uppmärksamheten till andningen eller ställa dig frågan ”Vad blir min nästa tanke?” När tankarna dyker upp igen, gå tillbaka så många steg som känns nödvändigt.

Närvaro är nyckeln för att hålla rädslan på tryggt avstånd.

Nuet (verkligheten) kan du alltid acceptera och hantera. Framtiden (fantasin) råder ingen över eftersom det endast är en idé i huvudet. Rädslan överlever endast i den framtida fantasivärlden.

Ju mer närvaro du för in i ditt liv, desto fler av rädslans kryphål täpps igen.