För ett liv i balans

Same same but different – allt är bråligt

av

Vi bedömer snabbt saker och ting som bra eller dåliga, men finns det någon sanning i det? Är det kanske så att våra hastiga tolkningar förvränger verkligheten?

Förra veckan flyttade jag till en ny del av Koh Lanta i Thailand, där jag har tillbringat den senaste månaden. Jag hittade en mysig liten stuga i ett lugnt område, som heter Kantiang Bay.

Jag spenderade en del av den första dagen med att leta efter ett ställe där jag kunde äta frukost morgonen därpå. Det tog inte särskilt lång tid förrän jag hade hittat precis det jag sökte.

Sedan började min plan att ta form. Jag skulle vara där tidigt, så att jag slapp vänta på min beställning. Jag skulle äta i lugn och ro. Mätt och belåten skulle jag sedan passa på att använda deras Wi-Fi och fixa med lite grejer på Mittpunkt. En perfekt plan!

Morgondagen anländer. Jag är först på plats och slår mig ner vid bästa bordet, men hinner inte mer än att sätta mig förrän ett resesällskap på närmare tio personer stormar in. De sätter genast igång och beställer allt möjligt innan jag ens hunnit öppna menyn.

Ok, dags att ändra planen. Jag vänder på den och fixar med Mittpunkt först istället. Jag hinner knappt tänka tanken. ”Poff!” – ännu ett av Koh Lantas berömda strömavbrott. Inget Wi-Fi.

Ok, dags att andas, andas, andas. En timme senare dyker frukosten upp.

Två sidor av samma mynt

Att frukostplanerna ändras är så klart ingen katastrof. Om jag hade haft bråttom kunde jag gå till ett annat ställe, och det hade inte heller varit någon tragedi om jag blivit helt utan frukost.

Då finns det andra oförutsedda händelser som lätt kan upplevas som större tragedier än så, som att bryta benet första dagen på det som skulle bli drömsemestern eller att en ”säker investering” slutar med att alla besparingar går upp i rök. ”Poff!” – ännu ett av livets berömda strömavbrott.

Men i slutändan, är det verkligen någon större skillnad på dessa händelser? ”Ja, det är en enorm skillnad”, är det första vårt sinne säger oss. Men är det verkligen sant? Vi tar en ögonblicksbild av vårt liv, analyserar den ytligt och förser den sedan med en etikett. Beroende på situationen och vår aktuella dagsform, klassar vi det sedan som bra eller dåligt. Med andra ord är det vår tolkning av händelsen som fått oss att känna som vi gör, inte händelsen som sådan.

Ett tydligt exempel på det är att exakt samma situation kan bedömas helt olika beroende på person. Att någon ska få barn kan få en person att tänka ”Ååh, vad roligt! Han som längtat så efter att bli pappa.” medan en annan tänker ”Jaha, då lär man väl inte se röken av honom på ett tag. Det var ju trist!” Att sedan bli inbjuden till det parets bröllop, det kan få en person att tänka att det ska bli roligt att återse gamla bekanta medan en annan tänker hur tragiskt det är att hon ännu inte stadgat sig. Eller att hålla ett tal på samma bröllop, alla vet hur vitt skilda åsikter folk kan ha angående rolighetsgraden i att göra något sådant.

”Same same but different”, som de brukar säga här nere.

Och sådant vi själva bedömer som bra en dag, kan vi betygsätta som dåligt vid ett annat tillfälle. Vi ligger i sängen när det plötsligt börjar regna – ett behagligt ljud, som får oss att koppla av = bra. Vi är på picknick när det plötsligt börjar regna – ett blött väder, som får oss på dåligt humör = dåligt. Same same but different.

Och när vi får lite distans till en händelse, då kan det hända att den etikett vi tidigare valde inte längre känns lika självklar. Om jag exempelvis tyckte att min frukostupplevelse var dålig, då kanske jag skulle omvärdera det betyget när jag senare insåg att den händelsen faktiskt ledde fram till att den text du just nu läser tog form. Same same but different.

Bråligt – varken bra eller dåligt

Vi har en förmåga att snabbt vilja sätta etiketterna bra eller dåligt på allt och alla som kommer i vår väg – händelser, idéer, saker, människor, platser med mera – allt vill vi betygsätta utan pardon.

Vi anser oss vara kapabla att på nolltid avgöra vad som är rätt och fel. Sanningen är så klart att vi inte har en aning vad som är positivt eller negativt, och den verkliga sanningen är att det är varken bra eller dåligt. Hur skulle samma händelse annars kunna tokas på så många olika sätt? Det vore kanske på sin plats att införa ordet bråligt, varken bra eller dåligt, i det svenska språket.

Droppar ur ett hav, det är vad det är. Det går inte att simma i det havet och försöka undvika de ”dåliga dropparna”. De tillhör alla samma hav. När vi inser det kan vi njuta av simturen. Det är då vi vågar doppa huvudet under ytan och det är då vi finner skatten på havets botten.

William Shakespeare sammanfattar det hela bra med följande kloka ord ur pjäsen Hamlet:

Inget är gott eller ont i sig självt – det kommer an på hur man uppfattar det.