För ett liv i balans

Stilla natt, stilla dag

av

Stilla natt, heliga natt.
Allt är frid. Stjärnan blid.
Joseph Mohr

Det är något fridfullt med att blicka upp mot natthimlen.

Rymd. Stillhet.

Men vid en närmare titt upptäcker vi att det i själva verket är allt annat än fridfullt. Det är kollisioner, explosioner, födelse och död om vartannat.

Från vårt vanliga perspektiv, däremot, när vi inte zoomar in på detaljnivå, så upplever vi den oändliga rymdens stillhet. Det är rymden som är det väsentliga, som gör det möjligt för detaljerna att existera. Utan rymden, inga stjärnor och planeter.

Som människor är vi likt vandrande galaxer, var och en beståendes av sisådär en kvadriljon atomer. Och det är full aktivitet även i oss människogalaxer – celler som föds och dör, tankar som bombarderar oss likt kometnedslag och känslor som kan sluka oss likt svarta hål.

Trots detta består vi till största delen av rymd. Och precis som med den rymd vi ser när vi blickar upp mot natthimlen, så är denna rymd livet för alltings födelse och död.

Vi vet att det pågår ett ständigt minikaos i den yttre rymden, men det hindrar oss inte från att uppleva den underliggande eviga stillheten. På samma sätt kan vi ta till oss av den tidlösa frid som vilar bakom och mellan varje tanke, varje känsla och varje upplevelse.

Där råder natthimlens frid även mitt på ljusa dan.