För ett liv i balans

Den stora planen

av

”Är det här allt?” Ska det inte vara mer än så här?” En ängslig röst i huvudet, som hela tiden söker tillökning och förbättring.

Den försöker förgäves säkra upp, försvara och kontrollera. Allt i jakten efter någonting beständigt. Men den blir aldrig tillfredsställd. Det är hela tiden någonting som saknas, någonting som är fel.

Problemet ligger i att den söker efter fel sak på fel ställe. Den söker beständighet i det yttre, i en värld som lyder under formens lag om ständig förändring, en värld där variation är det enda konstanta.

Ever since I was eight or nine
I’ve been standing on the shoreline
All my life I’ve been waiting for something lasting
Henrik Berggren

Det är inget fel i sig att söka tillfredsställelse i det yttre. Det finns massor av fantastiska saker att ta till sig av och bidra med på det planet. Men om allt fokus ligger i yttre flyktigheter, som i röstens fall, då är otillfredsställelse en oundviklig ingrediens.

Med varierade styrka tittar missnöjet fram, påhejad av en underliggande oro och rädsla. Samtidigt ligger den enda verkliga räddningen så nära till hands att den förbises: en omfördelning av uppmärksamheten. Istället för att vara totalt förlorad i det yttre, låt en del av uppmärksamheten riktas inåt.

Det yttre kräver inte 100% av uppmärksamheten hela tiden. Genom att medvetet rikta en del av närvaron inåt, till upplevaren bakom upplevelserna, sker något mirakulöst … världen känns plötsligt mycket lättare. I dubbel mening.

Det finns en kontakt med djupets stillhet, även om det brusar på ytan. Det finns mening och glädje i det som görs, oavsett om det är rutinmässiga vardagssysslor eller en del av en ”större plan”. Det finns en stilla trygghet, en vishet om att allt är en del av en större plan.