För ett liv i balans

Ursäkterna vi intalar oss själva

30 juni 2015 av Robert Birming

I går kom en person från Världsnaturfonden fram till mig på stan.

Jag förstod att hon skulle fråga om jag ville skänka pengar, men jag hade redan förberett mig med ett ess i rockärmen: ursäkten.

– Skulle du kunna tänka dig att skänka ett bidrag?
– Inte just nu, jag är arbetslös. (Där satt den!)

Sedan började hon prata om tigrar … tror jag. Jag lyssnade nämligen inte så noga. Istället började jag inombords ifrågasätta vad jag nyss sagt.

”Att jag är arbetslös, är det en vettig ursäkt? Jag kan skänka 50 kr i månaden, det har jag råd med, och jag vill verkligen ge mitt stöd.”

Så jag skrev på.

Det är så lätt att köra med en ursäkt utan att känna efter vad som verkligen är rätt i stunden. Det känns lättast så, men att något är lätt betyder inte att det är rätt.

När du är på väg att slita fram en ursäkt (eller efter att du nyss gjort det, som i mitt fall), känn efter en extra gång. Är detta verkligen rätt?

Rannsaka sinnets ursäkter och lyssna till hjärtat.

Den som vill något helhjärtat, finner en väg. De andra finner en ursäkt.