För ett liv i balans

En guide till att bryta dåliga vanor

av

Vanor har vi alla i en eller annan form. Det kan handla om något så enkelt som i vilken ordning vi klär på oss eller hur vi läser tidningen. Eller så kan det handla om en (o)vana att i tid och otid ta upp mobilen för att se om det har hänt något nytt.

Vanor är som upptrampade stigar i hjärnan. Ju längre tid en vana har fått på sig att etablera sig, desto lättare är det att promenera längs denna stig. Det gäller både bra och dåliga vanor, och det gäller både det vi gör och det vi tänker.

I böcker om självhjälp och i tidningsbilagor om hälsa är det lätt att hitta massor med tips om hur man bryter dåliga vanor. Det kan till exempel handla om att:

  • Börja i liten skala.
  • Skapa en plan och skriva ner den.
  • Berätta för andra om förändringarna.
  • Fokusera på en vana åt gången.
  • Dokumentera hur det går.
  • Sätta upp påminnelser.
  • Byta ut den dåliga vanan mot en bra.

Viktigaste tipset för att bryta dåliga vanor

Alla dessa tips är bra och kan vara kraftfulla verktyg då du vill bryta en dåliga vana. Men det finns en grundläggande insikt du måste ha för att de här tipsen ska fungera i längden: Vilken känsla utlöser den dåliga vanan?

Det är det viktigaste av allt. Att endast fokusera på att få bort den dåliga vanan utan att känna efter vad som utlöser den, det är som att klippa av ogräset vid ytan istället för att dra upp det med roten. Förr eller senare kommer det tillbaka.

Någon känsla har skapat behovet av den dåliga vanan i ett försök att tränga undan den känslan, och så länge vi tränger undan den istället för att släppa fram den, så kommer den vanan att komma tillbaka – gång på gång. Genom att stanna upp istället för att fly ut bakvägen, kan vi göra oss fria från oönskade vanemässiga tankemönster och beteenden.

Acceptera känslan
Känslan du försöker fly ifrån kanske gör dig ledsen eller arg. Tillåt dig då att känna så. Det är inget fel i det. En av de största anledningarna till att vi väljer flyktvägen istället för bemötandet, är att vi har intalat oss att det är fel att känna som vi gör. Genom att istället fullt ut acceptera det vi faktiskt känner i stunden, har behovet av att fly genast minskat.

Hur känns kroppen?
Kroppen återspeglar hur vi mår inombords. Använd den som kompass för att hitta tillbaka till nuet. Har du dragit upp axlarna, biter du ihop tänderna, rynkar du pannan? Lägg märke till din kropps reaktioner och se om det går att slappna av mer. Du kan ha det som en tanke i bakhuvudet: Är det möjligt för mig att i detta nu vara mer avslappnad?

Observera andningen
Andningen håller oss inte bara vid liv, den är också länken mellan kropp och sinne. Vi kan göra någonting med kroppen och samtidigt vara någon helt annanstans i tankarna. Genom att uppmärksamma vår andning, kan vi lära oss att skapa harmoni mellan kropp och sinne. Det hjälper oss att slappna av och att hitta tillbaka till nuet – och vi kan göra det oavsett var vi befinner oss.

Upprepa känslan
Ett effektivt sätt för att knacka hål det hårda skal som jobbiga känslor är omgärdade av, är att upprepa det du känner. Börja med att sätta en etikett på känslan. Någon har kanske behandlat dig på ett sätt som har gjort dig arg. Sätt då etiketten ”Ilska” på känslan och upprepa den tyst för dig själv, som ett slag mantra: ilska, ilska, ilska… Lägg märke till hur känslan, som tidigare hade en sådan tyngd i sig, nu känns lättare. Det är som om en spricka har uppstått i dess hårda skal, vilket gör att ljuset kan tränga in.

Att hitta en annan väg

Det är inte alltid vi vet vad som ligger bakom en viss känsla, och det är inte alltid så lätt att veta exakt vad det är vi känner. Det gör inget. Du kan kalla den för något generellt, som exempelvis ”Olustigt”. Det viktiga är att stanna upp och bemöta känslan. Först då kan vi få upp ögonen och se att vi inte måste gå i samma gamla fotspår. Bara för att en stig är väl upptrampad, betyder det inte att det är rätt väg. Det finns andra vägar.

Jag tänkte avsluta med en kort text, som på ett bra sätt lyfter fram möjligheten välja nya vägar. Texten heter ”Autobiography in Five Short Chapters” och finns med i boken There’s a Hole in My Sidewalk, skriven av Portia Nelson.

Jag går nerför en gata.
Det finns ett djupt hål i trottoaren.
Jag faller i.
Jag är vilse…jag är hjälplös.
Det är inte mitt fel.
Det tar mig en evighet att hitta vägen ut.

Jag går nerför samma gata.
Det finns ett djupt hål i trottoaren.
Jag låtsas att jag inte ser det.
Jag faller i igen.
Jag kan inte förstå att jag är här igen.
Men det är inte mitt fel.
Det tar fortfarande lång tid att hitta ut.

Jag går nerför samma gata.
Det finns ett djupt hål i trottoaren.
Jag ser att det är där.
Ändå faller jag i…det är en vana.
Mina ögon är öppna.
Jag vet var jag är.
Det är mitt fel.
Jag tar mig genast upp.

Jag går nerför samma gata.
Det finns ett djupt hål i trottoaren.
Jag går vid sidan om det.

Jag väljer en annan gata.