För ett liv i balans

Den vidunderliga stillhetens odödliga kraft

av

Isen har börjat lägga sig till ro längs Djurgårdsbrunnskanalen.

En pojke förklarar för sin lillebror att han ska ta reda på om den spegelblanka ytan verkligen är frusen. Han kastar iväg en pinne. Den gör några volter i luften innan den sätter sig blickstilla i den tunna skorpan, likt ett tidlöshetens vägmärke. Rörelse fångad i stillhet.

Lite längre fram, i höjd med Sjöhistoriska museet, har isen börjat spricka upp. Vattnets rörelse får isflaken att leka kompositör med avslappningsmusik på repertoaren. Det rofyllda ljudet gör mig sällskap medan jag promenerar vidare. Stillhet i rörelse.

Hur behagliga dessa upplevelser än må vara, så har de snart tynat bort. Men de har någonting viktigt att berätta. De pekar mot någonting bortom den kortlivade upplevelsen.

Upplevelser är ett ytligt fenomen, men de kan leda till att det blir en spricka i ytan. Ett glapp mellan tankarna, så att medvetenheten lyser igenom. Sinnet tystar och uppmärksamheten flyttas från det betraktade till betraktaren.

Betraktelsen har väckt bekantskapen med betraktaren till liv, men betraktaren är inte beroende av det betraktade. Denna själsfrände är oberoende av vad som sker på ytan.

Den finns där i vått och torrt. Den är allt och ingenting. Den är mjuk som vatten, hård som is, och lika ogripbar som ånga.

En vidunderlig stillhet. En odödlig kraft. En evig vän.