För ett liv i balans

Vila i frid

av

Idag passade jag på att besöka en kyrkogård på lunchrasten.

Det är något fridfullt och vilsamt över dessa platser, något som även inskriptionerna på vissa gravstenar påminde om: Vilorum för… stod det på en och …vilar i det fria på en annan.

Om vi lite ytligt förknippar liv med att ha en fungerande kropp och ett fungerande sinne, då är det motsatsen till att vara död. Om vi då ersätter ovan inskriptioner med motsatsord, då skulle det bli något i stil med Stressrum för… och …anstränger sig i fångenskap.

Är det så vi vill leva våra liv?

Måste vi vänta på den fysiska döden innan vi får vila i frid? Eller vore det kanske bättre att dö innan du dör, som uttrycket lyder?

Du kan ”dö” i detta ögonblick och känna dig mer levande än någonsin. Du kan ta död på illusionen om att du är dina tankar och din kropp. Du kan upptäcka att det finns någonting namnlöst inom dig som är så levande att det vore löjligt att kalla döden för dess motsats. Du kan dö innan du dör.

Kropp och sinne fortsätter att skänka dig nytta och nöje (och självklart även dess motsatser), men ditt välbefinnande är inte längre synonymt med vad som händer på det planet. Vågorna av smärta och njutning skvalpar om vartannat på ytan, så som de alltid har gjort och alltid kommer att göra, samtidigt som du är i konstant kontakt med djupets eviga stillhet.

Du vilar i frid – livs levande.