För ett liv i balans

Känn dig själv

av

Vi bär alla på en historia.

Inte bara vår egen utan hela mänsklighetens historia. Vi är i världen och världen är i oss. Denna historik utgör strukturen för det formbaserade jaget, egot.

Är det dessa ego-delar vi försöker förfina och förstärka när vi i det yttre hamstrar och rensar om vartannat? Allt ifrån ägodelar till upplevelser, åsikter och relationer.

I så fall skapar vi oss en ytterst sårbar identitet. Det kommer hela tiden finnas ett underliggande behov av att skydda ”det bra” och skyla ”det dåliga”. Vi blir stela, ömtåliga och rädda.

Var den du är

Om du vill leva livet fullt ut – och det vill vi alla, hur tokigt det än kan se ut på ytan ibland – behöver du vara följsam och ha förtroende.

Hur lyckas du med det?

Det gör du genom att skapa distans till ego-delarna. Du slutar att identifiera dig med dem. Du känner dig själv som ditt djupare jag, som medvetenheten bortom det ytliga jaget.

Det betyder inte att du blir känslokall och distanserad i världen. Tvärtom. När du håller lättare om formjaget, är det som om det smälter ihop med det formlösa jaget.

Tillsammans skapas ett unikt uttryck, som på ett fantastiskt sätt sprider godhet och glädje. Likt en blomma som inte söker något särskilt, men ändå sprider sin doft till alla som kommer i dess närhet.

Du blir så att säga större genom att göra dig själv mindre. Osjälviskheten frambringar sann självkännedom.

Saltdockan och havet

Det finns en berättelse om en docka som var gjord av salt. En dag upptäcker hon havet och blir hänförd av hur stort och fridfullt det är.

”Vem är du?” frågar hon nyfiket.
”Jag är havet” svarar havet.
”Jag förstår inte, berätta mer.” insisterar dockan.
”Jag är vad jag är. Kom, om du vill veta mer.” svarar havet.

Försiktigt kliver dockan i och upptäcker till sin fasa att hon börjar upplösas. Del för del tynar sakta bort…

Strax innan hon helt och hållet har förenats med havet sprider sig ett leende över hennes läppar. Med fridfull röst säger hon:

”Nu vet jag vem jag är.”


Till toppen ⇧