För ett liv i balans

Total frihet

av

Vad är det som gör att vi så enträget klamrar oss fast vid bilden vi har av oss själva? Hur mycket tid och energi lägger vi inte på att ständigt finputsa den? Det läggs till och dras undan om vartannat, allt för att upprätthålla ”rätt” bild.

Är det kanske så att det i botten vilar en rädsla för att inte finnas till?

I så fall, varför hjälper inte detta evinnerliga fixande och trixande med självbilden? Varför går vi omkring med en underliggande känsla av ängslan, oro och ångest?

Därför att bilden är obeständig. Den ändras från en dag till en annan. Annars hade ju inte allt detta underhåll behövts.

Vi är fångar i lås och bom bakom självbildens tjocka murar.

Från fånge till fri

Om vi verkligen vill frigöra oss själva, då måste vi söka oss bortom de ombytliga bilderna. Vi måste hitta vår varaktiga väsensgrund.

Det beständiga behöver inte repareras, utökas eller förminskas. Det är som det är, för evigt och för alltid, här och nu.

Om du flyttar jag-upplevelsen från det obeständiga till beständiga, då rör du dig från rädsla och oro till trygghet och tillit.

Det gör du genom att ha betraktelsegrunden i själva betraktandet istället för det betraktade. Istället för att fokusera på medvetandets innehåll, är du medveten om att du är medveten. Istället för att se dig som observatör eller det observerade, är du observerande.

Där finner du ditt djupare, sanna och fullkomliga jag. Du lär känna dig själv och hittar den gyllene balansen mellan att vara och att göra.

Du lever livet fullt ut. Ingen jakt, ingen flykt. Total frihet.


Till toppen ⇧